Att vara fjortis kanske inte är så dumt ändå....
Jag skulle vilja leva om min tonårsperiod.
- Bråkade så gott som alltid med mamma.
- Lekte runt med killar, ( nej, går inte in på några detaljer här inte)
- Satt dag ut & dag in på MSN.
- Stack iväg på alla möjliga fester.
- Drack för mycket.
- Hamnade i ätstörningar.
- Snusade
- Var tillsammans med en puckad idiot till pojkvän.
Allt detta känns som en vanlig jävla fjortis.
Ja, jag kan nog erkänna att jag var en sådan, en riktig jävla fjortis.
Visst är det en pinsam tid, som jag föralltid kommer att skämmas över.
Men samtidigt känns livet som jag lever i nu för vanligt.
Jag går till jobbet.
Kommer hem och lagar mat.
Är sambo med en pojvän.
& har en hund.
Sen händer inget mer!
Kanske bara att inse att jag snart kommer klampa runt gravid, & se mina egna barn uppleva allt som jag vart med om.
Fy fan, hemska tanke. Avundas sina egna ungar. Kanske var det just därför som min mamma avskydde min tonår. Mycket möjligt!
Fjortislivet är ett glatt liv. Ta vara på den tiden, för när åldern är inne står tiden still av tristess.
~ Kissie lever ett jävla gott liv just nu. Hon är en riktig jävla fjortis.
