Flaggan börjar snart dala ner....

Det är just såna här dagar man ska minnas. När tom en dag på jobbet kändes som två minuter lång dag.
Underbar dag med i stort sett bara skratt, & sen vissa förbannade kunder. Men vad gör det, när man ändå kunde skratta bort dem.
Men snart måste jag tyvärr sluta jobba där. Vill inte. Vill verkligen inte. Vill för i hellvete inte!
Men vad har lilla jag att säga till om, nadaaa...

När flaggan står i topp, byter jag ner mig till bott.

Drar en djup suck, men blickar framåt på framtiden. Vad du nu än ska giva mig härnäst.
Så fin svenska det blev där, stolt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0